Jag tycker att konst och kultur är väldigt viktigt i samhället för annars skulle allt vara tråkigt och likadant. Vi skulle inte kunna göra roliga saker som att gå på bio, teater, konsert eller cirkus, vi skulle inte kunna ha en egen stil eftersom det inte skulle finnas några designers som skapar trender och kommer på nya sätt att bära kläder. Det skulle också vara väldigt tråkigt att gå runt i stan för alla husen skulle vara tråkiga och enkla och det skulle inte finnas några fina parker. 

 

Dessutom är kultur viktigt för att vi ska utvecklas som människor. Det hjälper till att väcka känslor och sprida idéer/ett budskap. Att inte få hålla på med konst och kultur är lite som att inte få ha egna tankar eller att inte få chansen utveckla sitt sätt att tänka. Vi tar massa inspiration av varandra, både medvetet och omedvetet, så om allt skulle se likadant ut och om vi bara följde samma mönster varje dag skulle vi inte utvecklas.

 

Jag tänker att livet skulle bli tråkigt. När jag tänker på ett samhälle utan konst och kultur tänker jag på Nordkorea. Jag har aldrig varit där, men det verkar ju vara ett väldigt enformigt samhälle. Jag har hört att folk får välja mellan ett antal frisyrer som är godkända av staten när de ska klippa sig, så jag tänker att om staten där är så strikt kan det inte finnas mycket annat kreativt i landet. Det är också delvis därför jag tror att samhället i Nordkorea fortfarande funkar. Om människorna inte får tillräckligt mycket information eller utrymme för att utveckla egna tankar kommer de inte gå emot staten, eftersom deras liv är allt de känner till. De kanske tänker att jag har ju ett val, jag kan välja mellan kort och långt hår, och det är bättre än att inte ha något val alls.

Som gymnasiearbete har jag tänkt göra en barnbok. Jag vet inte vad den ska heta eller handla om än, men det tänker jag att jag kan komma på när det börjar närma sig. Sen ska jag skriva och illustrera boken, och till slut förhoppningsvis hitta ett förlag som kan ge ut den på riktigt. Det hade varit jättebra om något stort förlag ville ge ut den, men så länge den ges ut överhuvudtaget är jag nöjd. 

På svenskan fick vi skriva en liten saga om någon karaktär i Alice i Underlandet och göra en illustration till. Såhär blev min.

 

Det var en gång en söt liten kattunge. Klockarkatten kallades han. Han bodde i Underlandet, en vacker, magisk och helt annorlunda värld där ingenting var omöjligt. Just idag hade han väldigt tråkigt, så han bestämde sig för att gå ut och hitta någon att leka med.

 

Han behövde inte leta länge innan han träffade på en fjäril med vingar som skimrade i alla möjliga färger, som om den inte kunde bestämma vilken färg den ville ha på dem.

- Hej fjärilen! Sa Klockarkatten glatt, vill du leka med mig?

- Jag har inte tid att leka med små katter som dig, svarade den irriterat och flög iväg.

Men som de flesta små busiga katter, blev Klockarkatten ännu mer på lekhumör av att se fjärilens glänsande vingar flyga iväg genom skogen, så han började jaga den. Mellan träd, genom buskar, över stenar och under stockar sprang katten efter fjärilen, som ännu inte hade märkt vad som pågick. Plötsligt försvann fjärilen upp mellan trädens grenar, och ut ur skogen. Klockarkatten ville så gärna fånga den, så han klättrade upp, så fort han kunde, i första bästa träd. Som en apa hoppade katten från gren till gren på jakt efter den vackra fjärilen, och snart kom han ikapp den.

 

Han började hoppa uppåt för att försöka fånga fjärilen, samtidigt som han viftade med tassarna runt den. Men fjärilen kunde enkelt flyga högre upp, och till slut nådde Klockarkatten den nästan inte längre. Han tog därför sats för ett sista försök, nu skulle han minsann fånga den!

 

Tyvärr gick det inte riktigt som han hade tänkt, fjärilen smet iväg mellan kattens tassar, och han ramlade rakt ner bland träden. På vägen slog han i gren efter gren tills han till slut landade i ett fågelbo. I boet satt en konstig varelse. Den hade päls som en hund och horn som en ren, men den var inte mycket större än Klockarkatten själv.

 

Innan katten hann tänka mer på denna underliga varelse spottade den honom i ansiktet och försvann spårlöst.

 

Klockarkatten började känna sig väldigt konstig. Först blev det kallare, men sen sveptes han in i en liten bubbla av varm och skön luft. Han tittade ner på sina tassar för att se vad som hade hänt, men han såg dem inte. Skräckslaget tittade han sig omkring och märkte att världen såg lite annorlunda ut. Han satt verkligen i en egen liten bubbla. Världen runtomkring var lite suddig och oklar, men inuti bubblan syntes allt väldigt tydligt. Även den konstiga varelsen var tillbaka inuti bubblan, märkte katten plötsligt. Deras blickar möttes, trots att han inte kunde se sig själv.

- Kan du se mig? frågade Klockarkatten förvånat.

- Ja, det kan jag. Alla i bubblan kan se dig, och snart kommer du kunna se dig själv också. Det tar bara ett tag innan du vänjer dig vid förändringen, svarade varelsen.

- Är jag… osynlig? Undrade katten försiktigt.

- För alla utanför bubblan är du det. Jag tänkte att det skulle hjälpa dig att fånga fjärilar i framtiden, sa varelsen med ett litet belåtet leende. Nu ska jag lära dig hur du kontrollerar osynligheten, för du vill väl ändå synas ibland?

- Ja, det är klart jag vill det, svarade katten.

För hur speciellt det än var att vara osynlig skulle det nog bli lite tråkigt om inga andra kunde se en, tänkte katten medan den konstiga varelsen började förklara hur allt gick till.

Min grupp fick sinnet syn och vi kom på att färger är ganska viktigt, för man kan inte känna, höra eller smaka färger. Vi tänkte också göra en "perspektiv-vägg", och eftersom man behövde ha med text så tänkte vi skriva något på en vägg, med lite fina färger, men det slutade med att vi tog en anslagstavla istället för en vägg hade blivit för jobbig. Egentligen ville jag måla en vägg, det hade ju varit mycket coolare, men det var tur att resten av gruppen inte trodde lika mycket på vår idé för det visade ju sig att vi hade tänkt helt fel och fick göra om allt på ett mer komplicerat sätt efter två lektioner.

 

När vi kom på hur man egentligen skulle göra satte vi ut tejp för att markera exakt var anslagstavlan och betraktaren skulle stå, men någon tog ju bort all tejp så det förstörde lite för oss eftersom vi fick gissa oss fram när vi satte upp bokstäverna och så fick vi "ställa in" anslagstavlan igen, så den stod ungefär i rätt vinkel.

 

En annan sak som förstörde var den vita kanten runt de utrskrivna pappren. På grund av dem fick vi lägga tid på att vika in alla kanter på papprena och det ledde även till att måtten på varje sida av anslagstavlan blev fel, så de två sidorna av tavlan som inte var rakt framifrån gick över på den platta sidan vilket gjorde att det blev lite skevt.

 

Trots det lyckades vi rätt så bra, men det blev inte alls lika bra som jag hade förväntat mig.

 

Men vi bestämde också att vi skulle ha några bilder som "bröt gravitationen" på baksidan av anslagstavlan. Det blev tre bilder till slut. En med Febe som läser en tidning på en parkbänk, en när jag försöker rädda Febe och Elina från toppen av våra skåp och en när jag håller en liten version av Elina. Jag tänkte att det skulle vara bra att inte använda photoshop för att t.ex. klippa in "lilla Elina" eller på något annat sätt fixa bilderna så att de blev som vi ville, och det tycker jag vi lyckades med. Det enda vi gjorde var att fixa ljuset och kontrasterna och så i Camera Raw, utom på bilden med skåpen då jag fick lägga till en rad med skåp och fixa några av låsen som hade ramlat ner efter att vi satt upp dem åt sidan.

 

Bilderna tog jag, Febe och Elina tillsammans för de andra var borta den lektionen. Jag tror inte det gjorde så mycket egentligen, det var en lagom stor grupp som gick ut och fotade. Om resten hade varit här kanske vi hade kunnat dela på oss och fått fler bilder, men vi klarade oss ändå tycker jag. Själva planeringen och väggkonsten var alla med på tror jag, även om det kändes som att vissa var mer motiverade än andra...

 

Det känns ändå som att jag, Sandra och Elina gjorde det mesta av väggkonsten för det var vi som verkligen försökte förstå hur det funkade efter att vårt första försök misslyckats. Jag fick fixa alla a3-papper, som vi skulle skriva ut sen, i photoshop, så det tog ett tag men jag tror inte någon kunde hjälpt mig med det så det fick bli så att jag gjorde hela den delen. Men när vi satte upp papprena var alla med och hjälpte till så det blev ju klart till slut.

 

Musiken hade vi lite problem med, för vi visste verkligen inte vad vi skulle ha som har med syn att göra, men sen tänkte vi att temat var perspektiv och i låten vi valde sjunger de lite om perspektiv och att se saker på andra sätt och så, så det tyckte vi passade ganska bra.

Jag har gjort ett till porträtt nu. Av Foki denna gången. Jag har tänkt rita av henne ett tag för det finns så mycket bilder av henne som man kan använda!

 

Jag gjorde ungefär likadant som förra gången, men jag tycker att resultatet blev bättre.

I debatten var jag mot gatukonst, och det var en liten utmaning, för egentligen har jag nog fler argument för. Men jag tycker ändå att det gick bra. Vi pratade ihop oss lite innan och utvecklade våra egna argument. 

 

Mina argument var:

- Gatukonst förstör "stadsmiljön" och gör så att det ser mindre tryggt ut.

- Sprayfärgen de flesta använder innehåller farliga ämnen och är dåligt för miljön.

- Sprayfärgen är även giftig, och farlig för den som sprayar och de som är i närheten

- Det kostar mycket pengar för staten att ta bort gatukonsten. De pengarna skulle man kunna lägga på viktigare saker.

- När man sprayar/sätter upp sin konst på byggnader så kan det förstöra t.ex. väggen, så privatpersoner som äger huset behöver betala för att reparera, måla om eller ta bort konsten på annat sätt.

- Man behöver inte spraya saker på väggar för att få ut sin kreativitet. Man kan istället rita eller måla på vanligt papper. Vill man få fram ett budskap kan man lägga upp bilder på internet istället. 

- Om man sätter upp sin konst på byggnader eller skulpturer, till exempel, så förstör man ju andras konst. Arkitekter har suttit och planerat hur husen ska se ut, och då borde inte vem som helst få gå och förstöra det. Samma sak gäller skulpturer. 

- "Sticknings-gatukonsten" är ett slöseri med garn, som ofta består av bomull. Bomullen odlas i fattiga länder, ibland av barn, och besprutas med farliga ämnen. Arbetarna får i sig ämnena och kan bli sjuka av det. Dessutom tjänar de inte tillräckligt mycket, så de har inte råd med allt de kan behöva. Ibland inte ens mat, så de svälter.

 

Annan sorts gatukonst, som rondellhundar bland annat, är svårare att argumentera mot. Jag tycker inte att de förstör på något sätt. Att det står en liten hund i varje rondell hade varit ganska kul, tycker jag. Man skulle väl kunna säga att det är farligt för trafiken om förarna blir distraherade av hundarna, men jag tror inte det är så stor risk för det.

 

Egentligen tycker jag att gatukonst är kul. Jag gillar inte graffiti lika mycket som annan sorts gatukonst. Tags och sånt tycker jag bara är onödigt. Jag förstår inte varför det är viktigt att skriva ett namn eller något ord sådär. Men Banksys idéer tycker jag är väldigt bra och han är bra på att få fram sina budskap med konsten.

 

Gatukonst som inte handlar om att spraya upp saker på väggar gillar jag. Till exempel blommorna i träden vid Järntorget. De är ganska lätta att ta bort, men annars försvinner de efter ett tag så det förstör inte naturen eller något annat. 

 

Jag har inget emot graffiti heller egentligen, så länge det är på ett ställe där det är tillåtet, och om det finns något mer syfte med konsten än att bara få ut sin kreativitet. För i så fall kan man ju lika gärna rita på ett papper. Sen ska det också se bra ut på något sätt. Jag vet att alla tycker olika om konst, men man borde inte acceptera enkla ord eller namn som konst. I så fall får det vara "större", som på bilden.

Vi skulle jobba med gatukonst och miljö i esteten. Samtidigt skulle vi göra ett projekt om påverkan i msk:n och medieproduktionen, så min grupp valde att arbeta med gatukonst då, och slå ihop de tre ämnena.

 

Först tänkte vi göra gatukonst med misshadel som "ämne", men vår idé blev inte så bra som vi hade tänkt oss, så vi valde att ändra ämnet till miljö istället. 

 

Vi pratade om lite olika alternativ, och till slut kom vi fram till att vi skulle göra var sitt "föremål" som släppte ut avgaser, och skriva negativa ord om miljöpåverkan som kommer ut ur förmålen. Jag valde att göra en fabrik.

 

Vi tyckte även att det verkade intressant att spraya vår konst med hjälp av stenciler, så vi bestämde att vi skulle göra våra verk ganska enkla.

 

Först tänkte jag bara göra en vanlig rektangel med en skorsten och lite text i något slags rökmoln, med hjälp av Photoshop. Men sen hittade jag vägskylten för fabrik, och valde att göra en sån fabrik istället, för att det är tydligare och för att det händer lite mer i bilden om det sticker upp trianglar från byggnaden också.

 

Själva texten var ganska svår att få till. Jag ville inte göra den för liten eller för "pillig" att skära ut, så vi valde tillsammans ett tjockt och "rakt" typsnitt, och att vi skulle skriva texten med versaler.

 

Jag ville också få det att se ut som att texten spottades ut ur fabriken, så därför förvrängde jag den lite. Då skulle det kännas som att texten passade in bättre i bilden, och ge lite mer liv och rörelse. Särskilt orden närmast skorstenen. Dessutom tror jag de flesta fabriker inte bryr sig om hur mycket de släpper ut, så länge de tjänar pengar. Så om jag fick texten att se ut som att den rörde sig skulle det kanske ge den känslan också.

 

Det var jobbigt att skära ut alla bokstäver, trots att jag hade försökt göra det lätt för mig, men jag visste att det skulle bli svårt ändå och jag var berädd på det. Därför gick det ändå fortare än jag trodde att det skulle gå att skära ut allt, och jag skar inte fel någon gång. Så det är jag nöjd med, men nästa gång vill jag nog ändå göra det lite lättare för mig...

 

När vi skulle spraya upp stencilerna på papper var den svarta färgen nästan slut, så det var lite svårt att spraya ibland, för det kom inte mycket färg. Vi tyckte att svart passade bäst, för det förknippas ofta med negativa saker, och jag tycker att rök och utsläpp är lite grått och mörkt. Om vi hade haft massa färger istället skulle det nog inte påverka folk på samma sätt, eftersom färg ofta har en "glad" effekt på folk, och vi vill ju verkligen inte att folk ska bli glada över utsläpp.

 

Vi hade egentligen lika gärna kunnat skriva ut och sätta upp våra verk direkt, men jag tycker att det suddiga runt fabriken och att texten och "molnet" blev lite smetiga och slarviga hjälper till att få fram rätt känsla i bilden. Till exempel att ordet miljö är utsmetat och suddigt är ju bra, trots att det inte var meningen. Det visar hur mycket fabriksägarna egentligen bryr sig om miljön.

 

Jag tycker det var bra att jag både fick jobba i Photoshop (för det är det jag känner mig tryggast med) men ändå testa något nytt och annorlunda, som jag inte skulle testa annars. Det var kul att spraya, jobbigt att skära ut, men jag tycker ändå att det är värt arbetet för jag är nöjd med resultatet.

 

Det var även bra för mig att för en gångs skull tvingas göra något väldigt enkelt, för trots att jag tycker att enkelt är snyggt så har jag för höga krav på mig själv för att nöja mig med att göra något som inte kräver så mycket ansträngning och ger ett enkelt resultat. För resultatet blev ju enkelt, men det krävdes ändå ganksa mycket för att komma dit. Till skillnad från hur det hade varit om vi bara hade skrivit ut bilden och hängt upp den som den var. Men i så fall hade jag säkert haft massa mer komplicerade idéer som jag ville ha med.

Jag tänkte testa cinemagraph på lovet, alltså att göra en gif-bild av en film.

Vi skulle göra bokomslag till böckerna vi läste på svenskan. Jag läste Rubinröd av Kerstin Gier.

 

Den handlar om Gwendolyn som upptäcker att hon kan resa i tiden.

Jag valde att göra en närbild på en kronograf, som är väldigt viktig i boken för det är den som gör så att de som kan resa i tiden reser kontrollerat. Man skulle välja ett citat ur boken, men jag tog ungefär en hel sida (226-227). Citatet skulle beskriva en känsla som man ville ha på sitt omslag, och den sidan jag valde var när huvudpersonen Gwendolyn reste i tiden med kronografen första gången. Så bakgrunden föreställer helt enkelt rummet hon var i första gången hon reste i tiden. När jag läste fick jag känslan av att rummet var mörkt, men hade ett varmt ljus. Som att det lystes upp av en brasa eller några stearinljus. Det tycker jag att jag lyckades få fram.

 

Kronografen skulle vara formad som en fiol, gjort av trä och metall, med massa månar och solar och små rattar och knappar på. Men jag gjorde det lite lättare för mig och valde att inte göra allt det. Däremot gjorde jag stenarna som representerar de tolv tidsresenärerna. De är i en cirkel runt ett slags mönster som jag hittade på en sida i boken (sid. 281). Stenarna är citrin, karneol, jade, svart turmalin, safir, diamant, rubin, bärnsten, opal, agat, akvamarin och smaragd. Dem hittade jag på google, för jag kände att jag inte skulle kunna göra lika bra stenar själv. Sen la jag till lite färg bakom varje sten så att det skulle se ut som att de lyser. Rubinen lyser extra mycket, för det gör den i boken när hon ska resa i tiden.

 

Runt kronografen, som är ungefär 500 år gammal, finns det text på latin. Då tog jag bara lite lorem ipsum-text från google som jag satte in, böjde varje ord för sig så att det skulle se så bra ut som möjligt, och sen la jag till lite effekter så att det skulle se ut som att det var graverat i guld. Det syns inte på bilden, men i större format gör det det.

 

Sen hade jag ett stort tomrum kvar på övre halvan. Jag kunde inte komma på något bra sätt att fylla det. Kronografen ska ju egentligen vara full med massa små detaljer. Men så kom jag på att den skulle se ut som ett kaminur, så jag gjorde en lite gulnad klocka där uppe. Det passar ju väldigt bra. Jag tänkte att den delen kanske är till för att ställa in vilken tid man ska åka till. Därför kände jag också att en klocka inte räcker, så jag gjorde en lite klocka till i klockan. Den ena representerar tiden på året och den andra tiden på dygnet. Årtalet får man ställa in på något annat sätt...

 

Texten i bakgrunden är en dikt som Greven av Saint Germain skrivit (sid. 113). Den handlar om de tolv tidsresenärerna och nämns några gånger. Jag kunde inte bestämma om jag skulle ha med texten i bakgrunden eller inte, för först verkade det för mycket, men sen ändrade jag bakgrunden lite och då blev texten bättre. Jag gillar omslaget utan texten för att det är enkelt och det blir fokus på resten, men det med texten ger det lite mer känsla tycker jag.

 

Det är mycket cirklar på mitt omslag, och det tycker jag passar väldigt bra. Om jag hade gjort något kvadratiskt, till exempel, hade det nog inte blivit lika bra. Jag tycker att en cirkel gör så att ögat flyter över bilden väldigt mjukt. Om det är massa kanter stannar man upp hela tiden, och den effekten ville jag inte ha eftersom bilden skulle vara ganska "mjuk". Bokstäverna är också väldigt mjuka, tycker jag. Jag är väldigt glad att jag hittade det typsnittet som jag har på titeln och författarens namn.

 

En sak jag inte är så nöjd med är hur stenarna ser ut. Det känns lite för rörigt med de olika färgerna som inte riktigt passar ihop, men det såg värre ut innan jag försökte fixa det. Samtidigt kan jag ju inte tona ner färgerna hur mycket som helst, för då fattar man nog inte att det ska föreställa dem.

 

Jag valde att arbeta i Photoshop för att jag tycker att det är väldigt kul och för att jag inte har gjort det innan på esteten, men också för att jag trodde att det skulle vara lättare att förverkliga min idé då. Om man tecknar på papper så brukar det inte täcka så mycket, och när jag målar så gör jag ofta små fel som jag inte riktigt lyckas rätta till ordentligt. Det hade helt enkelt blivit för pilligt och inte lika fint. Stenarna och trä-mönstret hade jag nog inte lyckats särskilt bra med. Jag gillar att man kan ångra saker när man jobbar på datorn, och att man har lager i Photoshop. Jag gillar att testa mig fram och sen flytta på saker som jag inte tycker passar. Om jag inte hade använt datorn så hade bland annat titel varit under kronografen istället, för det ändrade jag på efterhand. Det hade kanske inte gjort så mycket, men jag tycker det blev bättre såhär.

 

Det var riktigt roligt att använda en ritplatta också, även om jag insåg att jag kanske inte behövde den.

 

Så jag är väldigt nöjd med mitt omslag. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att se det på en riktig bok. I så fall hade jag velat att texten på latin skulle vara tryckt i guld och stå ut lite från resten av omslaget, så att man kan dra fingrarna över det och känna skillnaden. Jag tycker faktiskt att mitt omslag passar boken bättre än originalet som är rosa och känns lite barnsligt. Men sen är det ju en barn-/ungdomsbok, så då är det väl okej.

 

Jag tycker i alla fall att jag har överträffat mig själv lite. Detta var ungefär hur jag hade tänkt mig att reslutatet skulle bli, men samtidigt tänkte jag att jag inte skulle klara det, för oftast har jag lite höga förväntningar på mig själv när det gäller att skapa bilder.

Denna bilden har jag jobbat med under de två senaste lektionerna...

När jag läste en av "inspirationstexterna" så fick jag denna idén. Jag tänkte göra en ensam tjej som sitter på en säng i ett mörkt rum och en man som lämnar pengar till henne på bordet.

 

Jag valde att använda mycket blyerts för jag tycker att det är lättast och det passade bra när jag skulle skugga mycket. 

 

Jag blev faktiskt väldigt nöjd med bilden. Jag gillar att jag vågade göra så stora kontraster, men jag måste verkligen lära mig att göra vecklade täcken, för det blev väl kanske inte som jag hade tänkt riktigt.

Sen försökte jag göra bilden lite roligare genom att lägga till lite färg. Eftersom det skulle vara mörkt i rummet, men ljust utanför så använde jag en gul färgpenna för att göra det tydligare. Bordet är också brunt, men det syns inte så bra.

På bilden syns det inte heller att det ligger pengar på bordet, eller att det är en hand som sticker fram bakom dörren, så jag kunde väl försökt gjort det lite tydligare, men det syns ju på den "riktiga" bilden så jag skyller på kameran.

 

Någon måste ju säkert få någon känsla och påverkas av bilden, men de kan ju tolka den hur som helst. Jag tycker i alla fall att det visar lite hur det är ur tjejens synpunkt. Men jag kunde kanske gjort det tydligare att hon inte gillade detta genom att visa att hon är ledsen på något sätt, till exempel om hon hade suttit mer ihopkrupen på sängen och kanske gråtit.

Om man vet vad bilden ska föreställa tror jag att det är lättare att påverka folk, i alla fall på det sättet som man vill att de ska påverkas (mot trafficking), annars kan folk säkert tolka det på något annat sätt, men jag tror ändå att känslan oftast skulle uppfattas som negativ.

Jag hittade nyss mitt självporträtt och kom på att jag borde gjort lite saker annorlunda. Först och främst borde jag gjort så att alla kanter runt bilderna var lika breda. Jag vet inte varför jag inte tänkte mer på det när jag gjorde självporträttet, men nu ångrar jag att jag inte var nogrannare. Sen tycker jag också att jag borde lagt det lilla "strecket" (som försvinner in bakom närbilden i högra hörnet) över bilden istället. Det är mer logiskt, eftersom bilden i mitten ligger över alla andra bilder, och "blomm-virvel-saken" verkar sitta fast på den bilden, så då blir det ju lite fel om virveln försvinner in bakom bilden som verkar ligga bakom muffins-bilden.

Så nu har jag fixat det. Jag tog också bort den lilla gula kanten runt le pain francais (som säkert bara jag märkte).